Thriller var det ja

Det är inte bara jenkkisoldater som gillar Thriller. Ett fängelse på Filippinerna använder sig av massdans som terapi, och överfångvaktaren hävdar att det har förbättrat fångarnas beteende märkbart.

Lite från de frias land

Neolibertarianer har en benägenhet att skarpt ifrågasätta allt som inte sammanfaller med deras syn, något som Economist nu också kommenterar i en kort text om presidentkandidaten Ron Paul:

His supporters are diligent correspondents and, having published this article, The Economist expects to hear from them.

Från samma tidnings blogg: bara för att man sysslar med högteknologi behöver man inte vara befriad från dyslexi.

Soldattidsfördriv

Se en biffig amerikansk Irakkämpe dansa Thriller...



De verkar vara uttråkade, stackrarna. Ändå är den amerikanska armén utmattad. Enligt riktlinjerna ska de få vila två gånger mera än de är på jobb, till exemel ett år i Irak, två år hemma, men i dagsläget är de mera på fältet är lediga. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med amerikanska unga män för att kriga på så många olika ställen som Bush skulle vilja. Britterna har rätt till ännu mera vilotid: en del arbete, fyra delar ledighet.

Jag jag jag!

Eftersom det är min blogg måste jag väl få länka till sånt jag är med i också. Så här är ett inslag i finlandsvenska Tv-nytt där jag berättar om mina erfarenheter av mikrolån via websidan Kiva.org. Kort och koncist blev det, så jag hade ingen möjlighet att lägga ut texten om varför staten inte ska blanda sig i välgörenhet och varför hjälpdrakar som Amnesty och Röda korset bara slösar med bidragsgivarnas pengar.

Tarja, vår Tarja

Sitter på jobb och skriver om det ena och det andra, och kan inte låta bli att irritera mig på vår presidents veliga attityd gentemot Ryssland. Imorgondagens Hbl kommer det å ena sidan att vara en artikel om spionhärvan mellan Ryssland och Storbritannien som mer och mer börjar likna kalla kriget. Å andra sidan finns också en bild på Tarja och Putin som skrattar tillsammans under ett kulturevenemang. Någon kritik har hon inte framfört. Samma sak var det för någon månad sedan när Ryssland och USA grälade om missilförsvar i Östeuropa. Samtidigt som Ryssland visade framtänderna och sade att de skulle vända missiler mot Europa sade Tarja i en intervju att hon gärna bor bredvid ett starkt Ryssland. Hon hade också många möjligheter att diskutera tullar när det var aktuellt i början av sommaren, men nej.

Det finns ingen orsak för Finland att gå i Rysslands ledband. Inte år 2007.

Att lära hundar vara tysta

No person shall permit an animal, including a bird, under his or her control to cause unreasonable noise.

Det var punkt 24-222 ur New Yorks Noise Code. Tydligen var det lite för vagt för Michael Bloomberg, som för ett par år sedan drev igenom en uppdaterad version (pdf). Nu är det gällande djur fullkomligt klart att:

No person having charge, care, custody, or control of any animal shall cause or permit such animal to cause unreasonable noise including, but not limited to, any sound that is plainly audible at any location within any residential receiving property as set forth below:
(a) At or after 7 a.m. and before 10 p.m., continuously for a period of 10 minutes or more.
(b) At or after 10 p.m. and before 7 a.m., continuously for a period of 5 minutes or more.

I praktiken får folk böter på minst 75 dollar om de inte håller sin hund lugn enligt ovannämnda angivelser. Visserligen är oljud den mest citerade irritationskällan på stadens hotline 311, men ändå kan man ju tycka att påfund som Operation Silent Night, när polisen far ut till ett utvalt område en masse med decibelmätare och hela köret och forslar bort bilar vars alarm stått på för länge, stänger ned restauranger som spelar för hög musik och, ja, vad man ju gör med hundarna, är lite att ta i. Då föredrar jag nog en störd nattsömn om alternativet är att polisen bestämmer över mina grannars stereoanläggningar och husdjur.

Georgetown = Hanken?

Läste just en alldeles ljuvlig artikel om de unga rika kretsarna i Georgetown, alltså USA:s senatorers och diplomaters hemkvarter utanför DC. Inte bara är den en typisk skratta-åt-rika-snorungar-artikel som man kan kritisera hur mycket som helst för att vara vinklad, men när den beskriver de här festande seglarskoklädda barnens diskussionsforum på webben kan jag inte hjälpa att jag börjar tänka på ShsWeb. Det diskuteras hurudan bil man borde skaffa, vilka kläder som är rätt när, var man kan vara säker på att få i helgen, plus att det vädras en hel del rasistiska och kvinnoförnedrande åsikter. Läs också kommentarerna till artikeln!

A är inte samma som i

Alla vet ju att lägger man till ett "i" på slutet av ett svenskt ord så blir det finska. "-lainen" kan också fungera, eller "-nittani". Vad kommunalarbetarna i min stadsdel inte insett är att bokstaven "a" inte gör ord till svenska. Jag bor på Romgatan, och tills för ett par veckor sedan klarade vi oss fint utan gatunamnsskylt (fint och fint, taxichaufförena har faktiskt svurit flera gånger och muttrat om oansvariga politiker som inte kan uppdatera kartor och skyltar). Men häromdagen fick vi en skylt. Överst står det Roomankatu, och under står det Romagatan.

Exotiken slutar inte där. Under en joggingtur i området upptäckte jag nyligen att jag bor granne med några asiatiska kvarter. Men problemet var samma där: Indiagatan, Syriagatan...

Nåja, det är ju mest lustigt och inte något att irritera sig över. Det som man däremot SKA irritera sig över är The Games usla spelning i Helsingfors i torsdags! Visserligen har han en mängd bra låtar, och hans rapteknik kan man inte klaga på, men maken till lathet har man sällan sett. Karln spelade i 50 minuter och struntade i att köra extranummer, och hans polare stod bara längst bak på scen och drack och rökte gräs. Nä, man får vara från Compton hur mycket man vill, men man måste ändå ge publiken vad den vill ha.

Gudagåvan

Oj rackarns det var länge sedan jag skrev något här! Påsken kom och gick utan dramatik, och nu i helgen härjades det utan like på herr- och dammiddag på Casa. Vad som hänt där emellan är jag inte helt säker på, men troligen har jag studerat.

Den närmaste utmaningen är att skriva ett arbete för kursen Management and Philosophy. Tanken är att jag ska undersöka vad Platon sade om karisma, och relatera det till dagens forskning i ämnet. Det ställer till problem inte bara för att jag aldrig skrivit filosofiska texter förr, men också för att Platon helt enkelt ansåg karisma vara något som en person blev tilldelad av gudarna, och mera än så tyckte han inte (med tanke på att jag hade helt fria händer att välja vad jag ville skriva om har jag väl bara mig själv att skylla). Skriv nu 20 sidor om det! Det blir väl att jämföra det hans tankar om ledarskap i allmänhet. Däremot tänkte jag använda ett par bibelcitat i arbetet också, något jag inte tror görs så ofta på Hanken. Bibliotekarien såg synnerligen konfunderad ut när jag frågade efter en engelskspråkig bibel.

Senaste nytt från Burma

14- till 16-åriga flickorna Lawan Nan, Chamtan Ninlan, Namkhee Khawdang och Poe Lan från Kachin-området i Burma har slängts i fängelse - för att ha blivit gruppvåldtagna. Enligt deras utsago var de på väg hem från en karaokebutik när de plockades upp av soldaterna, fördes till ett läger och våldtogs. Efteråt anmälde flickorna ärendet till den lokala domstolen, som svarade med att anklaga dem för bland annat prostitution och skicka dem till ett fängelse i norra Burma.

Det här är inget unikt fall i Burma, officiellt Myanmar, där militären ständigt tar sig liknande friheter, speciellt när det gäller minoritetsfolk som har en om möjligt ännu besvärligare livsstituation än resten av landets befolkning.

Efter en tragisk nyhet behöver man lätta upp stämningen med en tragikomisk, och sådana finns det gott om i Burma. I samband med årets Valentine's Day ville en lokal handelsman i Mandalay glädja sina nära och kära genom att trycka en samling dikter han skrivit. Dessa böcker delade han sedan ut gratis. Problemet var att han i två av dikterna nämnde general Aung San, en högt vördad frihetskämpe från tiden innan militärjuntan tog makten, och dessutom far till husarresterade NLD-ledaren Aung San Suu Kyi. Det skulle han inte ha gjort. Han häktades raskt på okända grunder och har inte setts till sedan dess. Gissningsvis handlar det om en grundlig utfrågning och inte om långstidsvistelse i fängelse, men det är ändå märkligt eftersom Aung San hedras med jämna mellanrum i Burma utan att någon spänner sig desto mera. Jag har själv besökt ett av hans gamla hus som i dag fungerar som museum med juntans goda minne.

Åsiktssmygeri

Satt på spåran i dag och tittade ut genom fönstret på allt och inget, när jag fick syn på en papperslapp som stack ut ur en springa mellan fönstret och någon byggteknisk detalj vars funktion jag inte ides utreda desto mera. Ni ser lappen här bredvid - en urklippt tidningsrubrik och ett indignerat tillägg som ska upplysa läsaren om att nämnda besvärlighet också sker här i landet. Vackert så, det är ju bra om man kan lära folk något nytt, men själv tycker jag det skulle vara intressant med någon form av källa, eller åtminstone en avsändare (Suomen musliminaiset r.y. kanske?) och någon kontaktuppgift om man vill veta mera.

Frågan om muslimer och deras (i vissa fall påtvingade) traditioner har överhuvud inte tagits upp speciellt mycket i Finland, åtminstone inte som jag har sett. I Sverige debatterades slöjornas vara eller icke-vara till utmattning förra sommaren, och i England får skolor nu för tiden förbjuda heltäckande slöjor på sina elever. Det skulle vara intressant om debatten togs upp också här. Åtminstone där jag bor rör det sig en hel del muslimska damer som man inte ser något mera än ögonen på, så diskussionsunderlag måste det ju finnas.

Fallet med den krympande t-skjortan

När jag var 12 år gammal poserade jag på sjuans klassfoto iklädd en Musse Pigg-t-skjorta stor som ett tält. Den var dessutom vit, precis som väggen bakom mig, vilket gjorde att på den svartvita kopian av fotot såg det ut som om mitt huvud svävade i luften. Nåväl, det var en bisats, huvudpoängen är att t-skjortan var stor. Sedan dess har mina t-skjortor stadigt krympt i storlek: ärmarna har stigit från armbågslängd till mitten av överarmen, det tomma utrymmet mellan ryggen och tyget har minskat. Någon gång i slutet av gymnasiet tyckte jag det var en bra idé med t-skjortor som faktiskt satt på plats mot huden i stället för att flaxa omkring. Tack vare min märkliga kroppsbyggnad har dessa tajta t-skjortor ibland haft en benägenhet att lämna delar av magen i dagen, lite som de skandalomsusade högstadieflickornas toppar på slutet av 90-talet.

Orsaken att jag berättar det här är att jag i fredags, för första gången på antagligen 14 år, tog på mig en riktigt stor t-skjorta igen, och det var efter konserten på Nosturi där jag stod nästan längst fram i publiken och såg en av de allra största, Method Man, dra en show som jag inte tvekar att utnämna till den bästa konsert jag varit på! Aldrig någonsin har jag upplevt en artist som varit så publiktillvänd, så positiv, så generös och så skicklig på en och samma gång. Inga konstigheter, bara Mr Meth, polaren Streetlife och en DJ på en liten scen framför några hundra personers publik, men från att det hela drog igång med The Prequel var jag, och hela publiken, helt såld.

Inte bara hade Meth en utstrålning som som drog publiken till sig, men han gjorde också allt för att fysiskt komma i kontakt med oss. Jag räknade till sju stagedives, varav ett gjordes i form av en framlängesvolt som kunde ha slutat hur dåligt som helst, och ett ryggdyk rakt i mitt ansikte. Jag var beredd och lyckades fånga honom, men vad jag inte var beredd på var hur svettig han var. En ordentlig dusch är nog den bästa beskrivningen av upplevelsen. Sedan tog mannen också i ett skede en stol över axeln och gick lugnt ut i publiken, ställde sig på stolen och drog en låt därifrån.

T-skjortan köpte jag alltså efter konsterten. Den har Wu Tang-logon på framsidan, och är jäkligt stor.

Dagens...

...födelsedagsbarn: Quentin Tarantino som fyller 44. Grattis till honom alltså. Grattis till en av världens mest överhypade regissörer, som lyckats bli kultförklarad genom att kopiera sådant som var kult innan blev byxmyndig. Grattis till nonsensdialogens manifestatör, blodsutgjutelsens mästare och mannen som gjorde att Samuel L Jackson förväntas säga muthafucka i varenda film han medverkar i.

...penningtillskott: 4,40 escobar i form av pantflaskor. Gratis pengar känns det som, hur lite det än är. Men jag antar att någon redan har betalat för dem en gång.

...fåntratt: Rza. Visserligen en gammal skiva, men jag lyssnade på The World According to Rza i dag, och konstaterade att han är vådligt stor på sig med tanke på att han inte gjort ett bra beat sedan 2000.

...låt: Fly Me to the Moon. En gammal jazzdänga som blir bättre varje gång man hör den, eller i mitt fall spelar den (förhoppningsvis en ganska naturlig utveckling i det senare fallet).

Sexförbrytares rättigheter

Jag läste en kort men väldigt intressant artikel i Economist om rådande och eventuellt kommande lagstiftning för sexförbrytare i USA, och blev så fascinerad att jag måste kolla upp saken lite närmare. Det finns ett antal metoder i användning för att skydda allmänheten mot sexförbrytare som avtjänat sina straff, och dessutom finns det nu planer i vissa delstater på att låsa in personer som potentiellt kan tänkas begå sexbrott. Det ni. Några smakprov på system redan i användning:

• Megan's Law gör att man i Kalifornien på en websida kan kolla upp exakt var det bor sexförbrytare, och få fram deras namn och kända alias, adress, fotografi, och exakt beskrivning av deras brott. Det är dessutom en väldigt användarvänlig sida.
• I Florida finns Jessica's Law, som innebär att personer som döms för sexbrott mot barn under 12 år bara kan straffas med dödsstraff eller livstids fängelse utan möjlighet till benådning. Övriga sexförbrytare kan enligt lagen dömas till 25 års fängelse och efter det får de en elektronisk övervakningsmanick inopererad så de kan övervakas.
• I Iowa får dömda sexförbrytare inte bo närmare än 2000 feet från skolor och daghem.

På gång:

• I New York ska sexförbrytare som anses vara benägna till återfall kunna hållas inlåsta också efter att de avtjänat sina straff.
• Rosa registerplåtar på sexförbrytares bilar ska varna allmänheten i Ohio.
• New Jersey vill förbjuda sexförbrytare att använda internet.
• I Texas vill man också ha dödsstraff för sexförbrytare som begår övergrepp mot barn under 14 år.

Nu är förstås alla överens om att sexförbrytare ska straffas, och det hårt, speciellt i fall där barn är involverade. Men gränsen måste ju gå vid att låsa in en person för något den kan tänkas begå i framtiden. Detta har alltså i princip godkänts av USA:s högsta domstol, och kommer därför att bli prejudikat för alla möjliga mer eller mindre väl underbyggda lagar ute i delstaterna. Vi får se vart det leder. Av staten utfärdat obligatoriskt personlighetstest för alla 18 år fyllda där det avgörs om de kommer att övergripa sig på barn i framtiden och påföljande inlåsning in för obestämd tid? Inte helt omöjligt.

Från mig till Bolivia

Tre av de många saker som gör mig glad i dag:

Prosemiinlämning i morgon, men jag ägnade ändå hela eftermiddagen åt att powerskriva två uppsatser till den beryktade Management and Philosophy-kursen. Jag hann inte riktigt tänka alla tankar till slut, men lyckades ändå rubrisera den ena "On fools' errands and sky-diving" och hänvisade till både Tarot-kort och filmen Crouching Tiger, Hidden Dragon. Egentligen handlade den om företagsinnovationer. Det var skoj.

Valresultatet från i går gör mig också glad. Enda minuset är att SFP bara ökade med ett mandat och att centern inte minskade tillräckligt. Jag, kämppisen och hennes pojkvän hade valvaka, och tapetserade väggarna med valaffischer. Vi hade vår kandidats affisch på ytterdörren också, i fall någon ville veta vem vi röstade på.

Och de bolivianska kokainodlarna får mig bara att gapskratta. Tydligen anser de att Coca Cola borde ta bort sitt förnamn i den bolivianska marknadsföringen eftersom kokaplantan är helig för dem. Mmm, helig. Och deras främsta exportvara, efter att den processats till en av världen mest spridda olagliga droger. Och en definitiv orsak till den allmänna korruptionen i landet. Coca Cola svarade förstås att begäran vänligt men bestämt avslås, och passade samtidigt på att än en gång poängtera att de aldrig använd kokain i sin dryck - utan att kommentera att de oraffinerade kokabladen nog användes i banor back in the days.

Spännande tider

Det är alltså spännande tider just nu. Inte bara för att jag borde få prosemi klart i dagarna, och jag fortfarande håller på med en tredje transkribering. Det är också spännande för att det på lördag bär av till Tallinn för en efterlängtad återförening. Och inte minst för att jag i morgon ska på första föreläsningen av Management and Philosophy med doktor Klaus Harju, och jag fortfarande inte vet om den äger rum kl 8.30-12.00 eller 12.30-16.00.

Jag kan också, denna spännande dag till ära, framföra tre absoluta sanningar: 1) ingen lagar så goda omeletter som jag, 2) ingen har ätit så många omeletter som jag den senaste veckan, och 3) ägg är billigt. Lägg det bakom örat. Nu återgår jag till transkriberandet. Whut!

(Disclaimer: This post was instigated by Lilla Mia.)

Veckans...

...websida: pandora.com. Skriv in en låt eller artist, och den streamar liknande låtar åt dig i all evighet. Gratis.

...personliga insikt: att Madonnas låt Like a Prayer handlar om oralsex. När jag sedan googlade saken såg jag att folk tydligen insett det tidigare.

...misslyckade beslut: att sitta hemma på lördag kväll för att studera, då man ändå inte får något gjort.

...irritationsmoment: potentiella arbetsgivare som ger blandade signaler, och i slutändan ändå inte anställer en. Säg som det är från början för sjutton.

...film: Terminator. Visst tusan är den bra!? Försökte titta på del tre på Nelonen häromdagen, men tröttnade och stoppade in gamla goda ettan i stället.

...artikel: Pankaj Ghemawats svar på globaliseringsmyten i senaste Foreign Policy. Skönt att någon säger det.

Hjälp som når fram

Jag har just gett ett lån på 50 dollar åt skoförsäljerskan Esther i Ghana. Lite, ja, men det känns ändå bra. Tack vare 13 människor som aldrig träffat varandra har hon kunnat lyfta ett lån på 950 dollar som hon ska använda till att utvidga sin affärsverksamhet.

Den logo ni ser högt upp här till vänster är kiva.org, en hemsida som förmedlar mikrolån till behövande företagare överallt i världen, framför allt Kambodja, Mexico, några afrikanska länder och Östeuropa, och den har blivit väldigt omskriven i världens största medier (vad jag inte förstår är varför jag hittade den först nu). Det fungerar lite som att investera i aktier: man försöker efter bästa förmåga hitta dem man tror på, man betalar, och efter ett tag får man kanske sina pengar tillbaka - i det här fallet får man ingen ränta på investerat kapital, men å andra sidan är återbetalningsprocenten 97. Bekanta dig med hemsidan, leta upp företagare du vill stöda, registrera dig, och ge lån! 25 dollar räcker, och du hjälper någon att försörja sig själv och sin familj genom sitt eget arbete. Och det vet ju varje ekonom, att eget arbete alla gånger är bättre än välgörenhet. An' tell yo' friends!

Let's start some shit!

Mina favoritnyheter handlar alltid om folk som gjort något uppenbart dumt, trots att de borde veta bättre. Muhammed-karikatyrerna var ju ett uppenbart exempel. Nu har tidningen AsianWeek publicerat en krönika rubricerad Why I Hate Blacks, där skribenten bland annat konstaterar att svarta är svaga i själen, eftersom de är den enda ras som låtit sig vara slavar under 300 år. Än en gång, som Eazy-E sade: Let's start som shit!

På tal om slaveri är det i år 200 år sedan slaveriet förbjöds i England. The Economist har en riktigt givande överblick av förbudsprocessen i senaste numret. Det enda jag saknar är konstaterandet, i samband med diskussionen om att slaveriet redan existerade i många afrikanska stammar långt innan européerna kom dit, att det afrikanska slaveriet, visserligen fel och inhumant, inte hade samma inslag av absolut och livstids ägande som den europeiska varianten. Det är åtminstone vad jag läst tidigare, så om det inte stämmer skulle jag vilja se det motbevisat. För övrigt en väldigt läsvärd artikel alltså.

Man kan om man vill

Årsfesten i helgen var fantastisk! Helt enkelt. Att ta sig från zillisen till färjan var mindre fantastiskt. Jag lyckades packa en väska innehållande kostym och laptop på söndag morgon efter en timmes sömn, och släpade mig sedan till en grottliknande lokal som jag vidhåller att jag hittade enbart med hjälp av tur. Ledde några sånger och viftade med en död sik, som gav mig envist illaluktande händer och ett par blödande knogar (och sår på magen och bröstet, jag vet inte varför). Hoppade och dansade, och tog mig sedan som sagt sedan till färjan, som avgick kl 17.30 mot Stockholm. Väl ombord kröp jag ner i sängen och sov 13 timmar.

Nåja, allt gick bra, jag och min arbetskamrat gjorde vår intervju med en general på försvarsmakten, varpå vi hengaile en stund, och tog sedan bussen ut till Arlanda och flög hem. Ännu en lyckad resa i proseminariets namn.

Här hemma läser jag om de Nordkoreanska diplomaterna som inte lyckades visa upp papper och blev jagade av finsk polis med tårgas. Lysande. Så två nordkoreaner åker tåg från Moskva till Helsingfors utan biljetter eller diplomatpapper, kör ut biljettkontrollanten ut sin kupé när hon ber om någon form av bevis på betald färdavgift, klarar inte av att säga frasen "We're diplomats" för att lugna ner situationen och övermannas med hjälp av tårgas. Och nu vill Nordkorea se en "thorough investigation" i frågan? Jag är mest nyfiken på varför dessa två diplomater åkte så märkliga vägar för att ta sig till... ja, vart? Någon postering finns inte i Finland, och de åkte sedan vidare med färjan till Stockholm, där man visserligen har en ambassad, men varför inte bara ta flyget från Moskva till Stockholm? Har pengarna tagit slut under herr Kims madrass? Nej, jag vet, de skulle förstås lifta med en lastbilskusk till Norges västkust, och därifrån åka fiskarbåt till ambassaden i London! Och varför inte sedan i smyg ta sig ombord på ett kryssningsfartyg till USA, ta en Greyhound till Washington och bryta sig in i Vita huset? Hmm, det verkar troligt, men jag tror jag måste sova på saken innan jag med säkerhet kan dra några slutsatser.

Bra planering, igen

I ett infall av gränslöst framförhållande hade jag tydligen låtit bli att tvätta frackskjortan efter senaste användning (sånt kan man ju göra senare) så när jag idag tog fram den för att inspektera utrustningen inför morgondagens årsfest ("den"=skjortan, "utrustningen"=fracken plus tillbehör) kunde jag konstatera att den såg alldeles för jäkligt ut. Gula fläckar överallt och allmänt sjaskig. Nåväl, skam den som ger sig, så jag gned först in skjortan med en fifty-sixty-blandning diskmedel och bakpulver och lät stå ett par timmar, och lade sedan in det hela i bykmaskinen. Det gick inte så bra. Tydligen var min skjorta så äcklig att maskinen protesterade, så när jag vandrade ner i tvättstugan för att ta ut byket proklamerade maskinen stolt att ett "error 101" (låter grundläggande, men jag har ingen aning om vad det innebär) hade uppstått. Så jag fick starta programmet på nytt, och ha en diskussion med grannen, som skulle tvätta efter mig, om vilken rätt jag har att klampa in på andras tvättider utan att fråga.

Lång historia kort: min frackskjorta hänger nu på en galge i mitt rum, glänsande vit. Och på skjortan hänger ett Stockmann-kvitto med texten 79,90 på. Det visade sig att de där gula fläckarna (av okänt ursprung) var av det envisare slaget, som inte tänkte ge efter bara för att jag slängde någon påhittad huskur på dem, så det fanns egentligen ingenting annat att göra än att söka upp en ny ur svenskfinlands vardagsrums outtömliga lager.

On a more global note så tänker Muhamad Yunus starta ett eget parti för att ställa saker till rätta i Bangladesh. Det är väldigt välkomna nyheter. Inte för att nobelpristagaren nödvändigtvis är någon lysande politiker, men för att någon med internationella ögon på sig sätter sig i spjärn mot de två galenpannor som just nu terroriserar folket. Han kan åtminstone knappast göra saker värre, och i ett land som Bangladesh räknas det som ett framsteg.

Två omistliga sidor

Måste bara länka till ett par sidor man inte får missa. För det första Liberals Must Die, en bloggliknande sida helt inriktad på att bevisa att alla som inte är konservativa republikaner är idioter som det borde vara skottpeng på. Nå, det är en satir, och ibland blir det övertydligt, men vissa inlägg låter så lika vissa politiska uttalanden i USA att man faktiskt tror de är riktiga.
För det andra bör Mahmoud Amadinejads blogg kollas in! Tänk, mannen styr ett mastodontstort land, donar kärnvapen i källaren, och har, om man får tro Conservative America, megalomaniska planer om världsherravälde, men ändå har han tid att blogga om sina innersta tankar på internet. Nu är min farsi inte så het, men han verkar skriva lagom långa och läsvänliga inlägg.

Fingergympa

Nog för att jag är en stor vän av kvalitativa undersökningsmetoder (för då slipper man bolla med en massa statistiska formler) men ett minus finns det definitivt: transkribering. Gjorde de två första intervjuerna för proseminariearbetet i dag, och det gick hyfvens, men sedan kom jag hem och skulle börja skriva ner allt som sagts, ordagrant. Tre timmar och sju fullskrivna sidor senare kunde jag konstatera att det inte alls är något muntert arbete. Speciellt som diktafonen inte är kompatibel med min Mac, så jag kan alltså inte ladda in ljudfilerna och använda mig av kommandon på tangentbordet, utan måste i stället fysiskt trycka på play och stop varannan sekund.

En nästan lika irriterande upplevelse var det att se första avsnittet av Big Love på Nelonen i kväll. Tänk, här skapar man en serie som kunde bli hur intressant som helst, om en man med tre hustrur som lever tillsammans, och så cirkulerar första timmen nästan bara kring erektionsproblem. Billigt så det smäller om det. Men man ska väl inte säga för mycket - första avsnittet av Weeds var inte heller lätt att ta till sig, och så visade den sig bli den bästa serie jag sett på flera år.

Åland får två sexdagarstidningar i stället för en. Bara det är oväntat, men kanske ännu mera oväntat är att folk har så blandade åsikter om saken - läs bara kommentarer till tidningarnas ledare om saken här och här. Man skulle ju tycka att läsarna skulle vara nöjda över att få mera läsning per vecka, att flera journalister får jobb, att annonseringen ökar, och så vidare, men i stället grymtas det om att Anders Wiklöf sägs ha skjutit till pengar åt Nyan (han är affärsman och har så vitt jag förstår full frihet att göra vad sjutton honom lyster), att morgontidningar ändå inte kommer ut på morgonen på landsbygden (något som tidningen Åland lovat förbättra, och om det sker kan ju inte Nya Åland vara sämre), eller att den ena eller andra tidningen ändå är sämre och inte förtjänar att finnas till. Skulle det vara public service och nyinvesteringar skulle komma ur skattebetalarnas fickor skulle det väl vara en sak, men i det här fallet är det ju bara fånigt. Tänk er det: 25.000 människor, två sexdagarstidningar! Bara på Åland.

Dagens...

...citat: "I want to be like Gandhi, Martin Luther King and John Lennon - but I want to stay alive". Hon har höga tankar om sig själv, flickan.

...seriestrip: Rocky citerar fortsättningsvis med jämna mellanrum de bästa raptexterna som någonsin skrivits. I dagens Volt dyker Big Puns rad "I'm not a player, I just fuck a lot" upp. Gläden eder, alla wiggers och rapnördar.

...musik: Beethovens första pianosonat i f-moll, första satsen. Även om kroppen värker av flunssafrossa tycks jag orka spela piano.

...film: Lucky Number Slevin. En lurig historia med skönna skådisar. Bäst är väl att se Morgan Freeman och Ben Kingsley i samma scen.

...besvikelse: Eller nåja, veckans besvikelse kanske. Hur som helst är Stings inspelning av John Dowlands 1500-talsvisor, Songs from the labyrinth, inte något att hänga i julgranen. Idén är god dock.

Stort och smått

Ligger hemma med flunssa sedan ett par dagar. Det är inte speciellt skoj, men om man inte vilar vet man aldrig resten av vintern kan bli att se ut: kronisk hosta, ständigt sur hals och så vidare. Som tur är är jag mästare på att roa mig själv. Har bland annat lyckats med bedriften att titta igenom en hel säsong av House (15 timmar) på ett och ett halvt dygn. Tyvärr var andra säsongen uthyrd när jag stapplade över till Makuuni, så mitt maraton fick avbrytas för att ge rum för andra sysselsättningar.

För helsingforsare som vill få en inblick i den åländska språkdebatten kan det löna sig att titta här. Det är tidningen Åland som ifrågasätter det upplevda samhälleliga kravet att den åländska riksdagsmannen måste kunna finska, och som vanligt i dessa frågor skapar det debatt. Högst upp till höger på sidan finns kommentarer till ledaren. I och för sig har diskussionen ännu inte blivit riktigt så lössläppt som den ibland kan bli, men den har redan hittat upp i listan över månadens mest kommenterade ledare, så jag har en känsla av att debatten kommer att fortsätta ett tag framöver.

Tydligen var Cleopatra inte så vacker som det sägs. Eller, hon såg inte ut som Elizabeth Taylor i alla fall, ifall nu någon mot förmodan trodde det. Historikerna må säga vad de vill, men jag kommer för evigt att lita på Asterix i den här frågan.

Och så en dystrare fråga: minoritetskvinnors situation i Burma. Karen's Women Organization gav nyligen ut en rapport som genom en mängd casebeskrivningar påvisar hur militärregimen systematiskt använder sig av våld och våldtäkt för att förtrycka minoritetsfolken. State of Terror heter rapporten, och är kanske lite väl mastig att läsa i sin helhet, men Executive Summary finns.

Från tio skinande fingertoppar

Har Snoop Dogg i lurarna just nu, eftersom jag kom på att jag inte hört hans senaste album. Och det skulle ju vara lite fånigt att inte känna till låtarna när man går på konsert. Den 9/3 är dagen med stort S! Att dessutom Mr Meth, Wu Tang Clan's finest, Method Man, kommer till Nosturi den 30/3 gör ju månaden om möjligt ännu bättre.

I helgen var jag i Tallinn på spa. Det var manligt. Jag fick också mitt livs första manikyr. Det var om möjligt ännu manligare. Manikyrissan verkade måttligt intresserad av sitt hantverk under största delen av halvtimmen, men i någon skede verkade hon komma på att hon arbetade på en killes händer och började fnissa, och när hon var klar frågade hon på rysk-finska, med ett illa dolt skratt, om jag ville ha nagellack också. Näe, inte den här gången tyckte jag.

Bensvep mot friheten

Ett måste för alla Karate Kid-fans. Eller -nördar kanske. Hur som helst var det tydligen någon som tyckte det var en bra idé att göra en hyllningslåt - Sweep the Leg - till Kobra Kai-killen, och lyckades dessutom få med största delen av skådespelarna till videon. Utom Mister Myagi förstås, RIP.

På Schwebben diskuteras militärtjänstgöringen. Alla som värdesätter frihet inser ju att obligatorisk värnplikt är förkastligt, men av någon anledning rör sig aldrig diskussioner om den här frågan på den nivån. I stället dras det fram argument som att "milin gör pojkar till män", "vad skulle våra förfäder säga?" och, min personliga favorit, "du har ju inte gjort milin själv, så du vet inte vad du pratar om!". Det är allt gott och väl att man får hår på bröstet av att jaga fiender i Dragsvikskogarna, att våra farföräldrar slog tillbaka ryssen, och att man inte känner till detaljer om tjänstgöringen om man inte gjort den själv, men det motsäger ju inte det faktum att obligatorisk värnplikt strider mot den individuella friheten. Äpplen och päron.

Climatizzle changeizzle

The Economist (27 jan - 2 feb) innehåller en intressant grej om miljömedvetenhet i USA. Grundtanken i artikeln och ledaren är att USA snart kommer att vara världsledande inom industriell miljömedvetenhet eftersom det är vad konsumenterna kräver, inte för att man, som i Europa, sätter upp regler från högsta ort, dåligt genomtänkta regler dessutom, som alla sedan förväntas följa. Visserligen har The Economist en benägenhet att vara nästan blint USA-vänlig i vissa lägen, men argumenteringen håller nog i det här fallet. Tyvärr är nätversionen inte tillgänglig utan registrering, men kolla in artikeln om ni får tag på den.

Kolla in Snoop intervjuas av Letterman. Det är en så dålig intervju att den är rolig. Snoop vill uppenbarligen inte vara där, och Letterman har ingen aning om vad han ska prata om.

Ett beprövat trick

JFK kunde tydligen sin sak...

Några dollar hit eller dit

Någon har snott diamanter från Shwe Mutthaw, ett tempel i Mandalay, Burma. Värdet på stölden är runt 80 miljoner kyat, en summa som just nu är 64.000 dollar. Eller 12 miljoner dollar. Vem vet. När militärregimens officiella växelkurs är 6,70 kyat på en dollar och den verkliga växelkursen på gatan är 1250 kyat på en dollar är det lite svårt att säga. Man tycker ju att regeringen skulle inse att deras penningtvättmaskin börjar vara ur funktion vid det här laget, eftersom ingen människa skulle få för sig att växla pengar i de officiella bankerna (alla utländska banker har slängts ut ur landet), men som vanligt beter de sig närmast tragikomiskt.

Wikipedia får sig en omgång av FP. Inte så förvånande kanske.

Dagens...

...citat: Well, I'm vice president and they're not. / Dick Cheney. Det är ord och inga visor det!

...låt: Come Around / Rhett Miller. Melankolisk som bara den, men är det vacker så är det vackert.

...YouTube: Is Bush an Idiot? Frågan vi alla ställt oss. Nu besvarat på tio minuter.

...tv-serie: Weeds. Fortfarande och för evigt. Det lär komma en tredje säsong i sommar.

...mat: Fastlagsbullar. Fråga mig inte varför, men det låg en i mitt kylskåp.

Söndag. Helt enkelt.

Om fredagar är fyllda av öl och helgplanering så är söndagar fyllda av grubblerier och självrannsakan. Nuff said. För att hålla tankarna sysselsatta med annat ägnar jag mig åt att researcha Barack Obama, en bra karl som antagligen ställer upp i USA:s presidentval. Utan att veta speciellt mycket om honom får jag ändå ett väldigt sympatiskt intryck, och här är några av orsakerna:

• När han talar ger han ett ärligt intryck. De politiska analytikerna i USA talar redan om honom i samma andetag som Bill Clinton vad gäller retorisk förmåga, och det vill inte säga lite.
• Han har en etnisk bakgrund, i och med att hans pappa var kenyan och mamma amerikanska, han föddes i Hawaii och växte upp i Indonesien.
• Han har lyckats i livet, utan oljemiljoner eller Heinz-pengar, genom att studera hårt och göra sånt han trott på. Han har studerat på University of Columbia till en masters i political science och på Harvard till juris doktor, och dessutom startat upp en NFP i Chicago som ordnade yrkesutbildning åt fattiga. Han har också jobbat som föreläsare i konstitutionell lagstiftning och som folkrättsjurist.
• I sina memoarer berättar han utan att hymla om hur han använde marijuana och kokain som tonåring.
• Han är ung, bara 45 år gammal.

Sedan vet man förstås inte så mycket om hans politiska åsikter, eftersom han varit med så kort tid, och min gissning är att han inte kommer att göra speciellt dramatiska uttalanden under kampanjen eftersom han går till val på att förena USA. Men vi vet att han är för någorlunda fri rörlighet och varor och människor (även om han av någon anledning röstade för byggandet av staketet mot Mexiko), att han var mot kriget i Irak från början, och att han arbetar för ett allmänt hälsovårdssystem. Någorlunda socialliberal med andra ord.

Nåja, nog om det. Tillbaka till grubblerier och självrannsakan.

Ölreklam

På fredagar brukar jag tänka på öl, mycket för att jag under vintern 2004-2005 hade stadig bastutur på fredagar och då alltid provade en ny ölsort varje vecka. Singa är bästa bastuölen kom jag då fram till. Men det är inte utan att det här får mig att ändra uppfattning. Harrison Ford kunde också i början av 90-talet (också en god bastuöl faktiskt). Och så klassikernas klassiker, Budweiser, även om min favorit bland deras reklamer ändå är "the ferret posed nude".

För övrigt rapporterade Husis stolt på förstasidan i dag att "Nokias omsättning passerade fyrtio miljoner euros strecket - och samtidigt överträffar mobiljättens försäljning redan den finska statsbudeten". Jag hänvisar för det första till In memoriam-avdelningen här till vänster, för det andra fascineras jag av att Nokia kan anställa så mycket folk, sälja så många telefoner för så stora pengar och ändå bara ha en omsättning på 40 miljoner - Kallasvuo måste stoppa en hel del av försäljningspengarna i sina kavajfickor innan banken få händerna på dem - och för det tredje förklarar det här varför så många klagar på den offentliga sektorns service. Jag måste nog allvarligt fundera över att köpa en Nokiatelefon igen, så kanske både deras omsättning och statens budget får sig ett lyft med några euro. Det verkar behövas.

Från ett källarhål

Hej igen! Efter en tids frånvaro har jag bestämt mig för att börja skriva här igen. Läsekretsen är ganska begränsad, så jag kan lugnt roa mig själv genom att skriva om stort och smått utan att någon tar skada av det. Det är roligt att skriva, nämligen. Tanken är att länka till roliga saker och fundera på samhällsfenomen i allmänhet. Kommentera gärna om du ändå hittat hit.

Fyllde i Ungas valmaskin i dag. Helt okej apparat, även om frågorna var lite enkelriktade. Hur som helst fick jag ett intressant resultat av det hela: fyra SFP:are i toppen, sedan en finlandssvensk samlingspartist och en dito kommunist. Så topp-6 var finlandssvenskar. Lite märkligt. Hur som helst kommer jag att rösta på Mats Löfström, något som nog funderat på tidigare, men eftersom han är ålänning kände jag att det skulle vara lite väl knutpatriotiskt att rösta på honom bara för den sakens skull. Hans nya hemsida öppnar i februari, så kolla in den.

Bushen höll sitt State of the Union-tal nyligen. En av mina favorittidningar bloggade live från talet, och resultatet finns här. Skönt med politik med humor.

Nu återgår jag till prosemiskrivandet här i Hankens källare. En av många delar jag använder mig av handlar om det här, ifall det intresserar.

See ya!