Sunday, April 01, 2007

Fallet med den krympande t-skjortan

När jag var 12 år gammal poserade jag på sjuans klassfoto iklädd en Musse Pigg-t-skjorta stor som ett tält. Den var dessutom vit, precis som väggen bakom mig, vilket gjorde att på den svartvita kopian av fotot såg det ut som om mitt huvud svävade i luften. Nåväl, det var en bisats, huvudpoängen är att t-skjortan var stor. Sedan dess har mina t-skjortor stadigt krympt i storlek: ärmarna har stigit från armbågslängd till mitten av överarmen, det tomma utrymmet mellan ryggen och tyget har minskat. Någon gång i slutet av gymnasiet tyckte jag det var en bra idé med t-skjortor som faktiskt satt på plats mot huden i stället för att flaxa omkring. Tack vare min märkliga kroppsbyggnad har dessa tajta t-skjortor ibland haft en benägenhet att lämna delar av magen i dagen, lite som de skandalomsusade högstadieflickornas toppar på slutet av 90-talet.

Orsaken att jag berättar det här är att jag i fredags, för första gången på antagligen 14 år, tog på mig en riktigt stor t-skjorta igen, och det var efter konserten på Nosturi där jag stod nästan längst fram i publiken och såg en av de allra största, Method Man, dra en show som jag inte tvekar att utnämna till den bästa konsert jag varit på! Aldrig någonsin har jag upplevt en artist som varit så publiktillvänd, så positiv, så generös och så skicklig på en och samma gång. Inga konstigheter, bara Mr Meth, polaren Streetlife och en DJ på en liten scen framför några hundra personers publik, men från att det hela drog igång med The Prequel var jag, och hela publiken, helt såld.

Inte bara hade Meth en utstrålning som som drog publiken till sig, men han gjorde också allt för att fysiskt komma i kontakt med oss. Jag räknade till sju stagedives, varav ett gjordes i form av en framlängesvolt som kunde ha slutat hur dåligt som helst, och ett ryggdyk rakt i mitt ansikte. Jag var beredd och lyckades fånga honom, men vad jag inte var beredd på var hur svettig han var. En ordentlig dusch är nog den bästa beskrivningen av upplevelsen. Sedan tog mannen också i ett skede en stol över axeln och gick lugnt ut i publiken, ställde sig på stolen och drog en låt därifrån.

T-skjortan köpte jag alltså efter konsterten. Den har Wu Tang-logon på framsidan, och är jäkligt stor.

1 comment:

Anonymous said...

Jag har noterat precis samma fenomen. Jag kan dock inte bestämma mig för om det är t-skjortorna som blir mindre eller om det är jag som blir större. Tyvärr tror jag att det är det senare som är fallet.