I ett infall av gränslöst framförhållande hade jag tydligen låtit bli att tvätta frackskjortan efter senaste användning (sånt kan man ju göra senare) så när jag idag tog fram den för att inspektera utrustningen inför morgondagens årsfest ("den"=skjortan, "utrustningen"=fracken plus tillbehör) kunde jag konstatera att den såg alldeles för jäkligt ut. Gula fläckar överallt och allmänt sjaskig. Nåväl, skam den som ger sig, så jag gned först in skjortan med en fifty-sixty-blandning diskmedel och bakpulver och lät stå ett par timmar, och lade sedan in det hela i bykmaskinen. Det gick inte så bra. Tydligen var min skjorta så äcklig att maskinen protesterade, så när jag vandrade ner i tvättstugan för att ta ut byket proklamerade maskinen stolt att ett "error 101" (låter grundläggande, men jag har ingen aning om vad det innebär) hade uppstått. Så jag fick starta programmet på nytt, och ha en diskussion med grannen, som skulle tvätta efter mig, om vilken rätt jag har att klampa in på andras tvättider utan att fråga.
Lång historia kort: min frackskjorta hänger nu på en galge i mitt rum, glänsande vit. Och på skjortan hänger ett Stockmann-kvitto med texten 79,90 på. Det visade sig att de där gula fläckarna (av okänt ursprung) var av det envisare slaget, som inte tänkte ge efter bara för att jag slängde någon påhittad huskur på dem, så det fanns egentligen ingenting annat att göra än att söka upp en ny ur svenskfinlands vardagsrums outtömliga lager.
On a more global note så tänker Muhamad Yunus starta ett eget parti för att ställa saker till rätta i Bangladesh. Det är väldigt välkomna nyheter. Inte för att nobelpristagaren nödvändigtvis är någon lysande politiker, men för att någon med internationella ögon på sig sätter sig i spjärn mot de två galenpannor som just nu terroriserar folket. Han kan åtminstone knappast göra saker värre, och i ett land som Bangladesh räknas det som ett framsteg.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment