Fingergympa

Nog för att jag är en stor vän av kvalitativa undersökningsmetoder (för då slipper man bolla med en massa statistiska formler) men ett minus finns det definitivt: transkribering. Gjorde de två första intervjuerna för proseminariearbetet i dag, och det gick hyfvens, men sedan kom jag hem och skulle börja skriva ner allt som sagts, ordagrant. Tre timmar och sju fullskrivna sidor senare kunde jag konstatera att det inte alls är något muntert arbete. Speciellt som diktafonen inte är kompatibel med min Mac, så jag kan alltså inte ladda in ljudfilerna och använda mig av kommandon på tangentbordet, utan måste i stället fysiskt trycka på play och stop varannan sekund.

En nästan lika irriterande upplevelse var det att se första avsnittet av Big Love på Nelonen i kväll. Tänk, här skapar man en serie som kunde bli hur intressant som helst, om en man med tre hustrur som lever tillsammans, och så cirkulerar första timmen nästan bara kring erektionsproblem. Billigt så det smäller om det. Men man ska väl inte säga för mycket - första avsnittet av Weeds var inte heller lätt att ta till sig, och så visade den sig bli den bästa serie jag sett på flera år.

Åland får två sexdagarstidningar i stället för en. Bara det är oväntat, men kanske ännu mera oväntat är att folk har så blandade åsikter om saken - läs bara kommentarer till tidningarnas ledare om saken här och här. Man skulle ju tycka att läsarna skulle vara nöjda över att få mera läsning per vecka, att flera journalister får jobb, att annonseringen ökar, och så vidare, men i stället grymtas det om att Anders Wiklöf sägs ha skjutit till pengar åt Nyan (han är affärsman och har så vitt jag förstår full frihet att göra vad sjutton honom lyster), att morgontidningar ändå inte kommer ut på morgonen på landsbygden (något som tidningen Åland lovat förbättra, och om det sker kan ju inte Nya Åland vara sämre), eller att den ena eller andra tidningen ändå är sämre och inte förtjänar att finnas till. Skulle det vara public service och nyinvesteringar skulle komma ur skattebetalarnas fickor skulle det väl vara en sak, men i det här fallet är det ju bara fånigt. Tänk er det: 25.000 människor, två sexdagarstidningar! Bara på Åland.