Söndag. Helt enkelt.

Om fredagar är fyllda av öl och helgplanering så är söndagar fyllda av grubblerier och självrannsakan. Nuff said. För att hålla tankarna sysselsatta med annat ägnar jag mig åt att researcha Barack Obama, en bra karl som antagligen ställer upp i USA:s presidentval. Utan att veta speciellt mycket om honom får jag ändå ett väldigt sympatiskt intryck, och här är några av orsakerna:

• När han talar ger han ett ärligt intryck. De politiska analytikerna i USA talar redan om honom i samma andetag som Bill Clinton vad gäller retorisk förmåga, och det vill inte säga lite.
• Han har en etnisk bakgrund, i och med att hans pappa var kenyan och mamma amerikanska, han föddes i Hawaii och växte upp i Indonesien.
• Han har lyckats i livet, utan oljemiljoner eller Heinz-pengar, genom att studera hårt och göra sånt han trott på. Han har studerat på University of Columbia till en masters i political science och på Harvard till juris doktor, och dessutom startat upp en NFP i Chicago som ordnade yrkesutbildning åt fattiga. Han har också jobbat som föreläsare i konstitutionell lagstiftning och som folkrättsjurist.
• I sina memoarer berättar han utan att hymla om hur han använde marijuana och kokain som tonåring.
• Han är ung, bara 45 år gammal.

Sedan vet man förstås inte så mycket om hans politiska åsikter, eftersom han varit med så kort tid, och min gissning är att han inte kommer att göra speciellt dramatiska uttalanden under kampanjen eftersom han går till val på att förena USA. Men vi vet att han är för någorlunda fri rörlighet och varor och människor (även om han av någon anledning röstade för byggandet av staketet mot Mexiko), att han var mot kriget i Irak från början, och att han arbetar för ett allmänt hälsovårdssystem. Någorlunda socialliberal med andra ord.

Nåja, nog om det. Tillbaka till grubblerier och självrannsakan.