Pramuk var namnet

Så var man döpt då. Eller åtminstone given ett namn. Under dagens lektion lärde vi oss om hur man presenterar sig och berättar varifrån man kommer, och tills dess hade vår lärare Pin också luskat ut vad våra förnamn skulle bli på thai (lektionen innan försökte vi så gott vi kunde förklara för henne vad våra namn betydde, så hon skulle ha något att arbeta med). Henrik betyder ju “hemmets herre” - jag har glömt bort härledningen dock - så mitt namn på thai konstruerades på liknande sätt.
Så nu heter jag alltså Pramuk. Första stavelsen är låg, andra hög, ifall det är någon som undrar. Ordagrant betyder det väl “herre stuga” eller så.
För övrigt är kursen inte alls så svår som jagi början trodde den skulle bli. I samma takt som två personer har hoppat av har vi som stannat kvar börjat tycka att takten är lite väl långsam, vilket Pin antagligen märkte i dag. Plötsligt fick hon nämligen ett ryck och tyckte att det enda rätta var att introducera runt tjugo nya substantiv, och gick sedan runt med en hiskelig fart och frågade “arai khaa?” - “vad är det här?” av oss tills hjärncellerna våra blev överhettade. Alla som någon gång lärt sig ett märkligt språk från grunden vet hur svårt det är att memorera ord i början - det är som att lära sig telefonkatalogen utantill tyckte min ryskaprofessor en gång - så jag vet vad min kväll går åt till. Som tur är erbjuder viss ord små genvägar; tv behöver inte heta tåå-ra-that, den kan kallas tii-wii också.

För övrigt har jag utökat min lista på krav jag ställer på rummen jag sover i. Tidigare såg listan ut som följer:

1. Rena lakan

Nu har den vuxit explosionsartat till:

1. Rena lakan
2. Kylskåp

Jag har blivit så innerligt trött på att vandra ut varje morgon till någon restaurang för att äta frukost! Morgonstunden är om någon den tid på dagen jag vill vara sur, lukta illa och hålla ögonen stängda, och det är omöjligt att göra det bland civiliserade människor, men nu kan jag när jag vaknar bara resa mig ur divanen, öppna kylskåpet och ta ut min yoghurt, juice och vad jag nu annat har skaffat, och äta i lugn och ro utan att ens behöva sticka tån utanför dörren. Luxuöst, på min ära.