Happy! Lucky! New!

Alla som rest i Sydostasien, och de flesta andra också, har hört uttrycket “Same same but different”. Det är en av många fraser som tillkommit när ett väldigt vagt begrepp om det engelska språket ska användas för att göra så effektiv reklam som möjligt (“Why would I buy that bracelet from you? The one that that guy is selling looks exaclty the same.” - “Yes, same same... but different!”). Outtröttliga turistarbetare som sydostasiaterna ofta är förstår de att det mesta går att vända till ens fördel, och plötsligt har man en uppsjö hiskeligt populära t-skjortor med texten “Same same but different” på (i Laos är det nog bara t-skjortan med BeerLao på som är populärare).
I Phnom Phen är det dock andra uttryck som dominerar, nämligen “Happy!”, “Lucky!” och “New!” “Happy!” kommer förstås från de ack så populära glada pizzorna, shakarna och pannkakorna som dammiga och desillusionerade backpackers hugger in i så fort tillfälle ges. Det här är inte ens något som är speciellt riskabelt för försäljaren, eftersom användningen av marijuana i matlagning har en lång tradition i Kambodja och därmed inte tas på speciellt stort allvar av polisen. Så självklart döps vandrarhem, restauranger och turistupplysningskontor till något som involverar ordet “Happy!”.
“Lucky!” är prostitutionens förtjänst. “To get lucky” verkar stå högt på på många resenärers önskelista, men går man in till turistkontoret “Lucky! Lucky!” i jakt på närkontakt lär man bli besvviken. Lucky Burger serverar också, så vitt jag vet, bara burgare och inget annat.
“New!” kommer sig nog bara av tron att alla turister alltid vill ha något nytt, vilket de kanske vill, men nog tycker jag ändå att en butik som heter New! New! är mest avskräckande.

För att göra en total kovändning kan jag meddela att jag i går besökte Choeung Ek Genocidal Center. Namnet ger sken av att vara en av de mera makabra turistattraktionerna man kan tänka sig, och det är den kanske också, men tack vare kambodjanernas förmåga till nedtoning och underdrift känns platsen aldrig så tryckande som ett besök i Treblinka eller Babi Jar.
Choeung Ek är ställlet där Pol Pot, Sydostasiens kanske mest ökända despot och tillika massmördare, beordrade livet av över 8000 landsmän. Kulor sågs ofta som allt för dyra för att slösa på enkla bönder, så i regel valde man att helt enkelt slå ihjäl fångarna, och begravningen skedde oceremoniellt i massgravar. De här 8000 offren är i dag ihågkomna genom ett minnesmonument innehållande alla deras skallar, sorterade enligt ålder och kön.
Jag vet inte om det är minnesmonumentets overklighet eller informationsskyltarna skrivna på typisk asiat-engelska som gör det, men platsen känns allt annat än dramatisk. Barn springer omkring och tigger, guider berättar engagerat om platsen och Pol Pots regim, och solbrända turister tar bilder på varandra framför monumentet med de 8000 skallarna.