About Mama

En del vandrarhem blir legendariska i resekretsar, och Mama’s Guesthouse på Don Det är ett av dem. Don Det är en av de 4000 öarna i Laos södra spets, en plats för avkoppling och ... ja, avkoppling. Jag, precis som så många andra backpackers, hade egentligen bara ett problem med stället: det var svårt att komma därifrån. Inte för att kommunikationerna inte skulle fungera, utan för att det helt enkelt är svårt att hitta någon god orsak att fara någon annan stans.
Mama’s Guesthouse ligger på Don Dets östra sida, och delar “byggnad” med Rasta Café, som också drivs av Mama. Att jag skriver byggnad med sitationstecken beror på att jag i regel kopplar ordet till något som åtminstone verkar en aning planerat. Mama’s Guesthouse är allt annat än det. Rummen har antingen väggar av bräder eller av bambu, beroende på hur mycket pengar för renovering det finns (“Mama have no money, later build more”), och ingendera räcker ända upp till taket. Några fläktar finns inte, och inte heller några eluttag. En sorts glödlampa som Mama kontrollerar lär finnas i en del rum. Men sängkläderna är rena. På terrassen hänger öns största ansamling av hängmattor, och de är en viktig orsak till att Don Det är så svårt att lämna. Att bara ligga en hel dag och se solen gå över himlen, samtidigt som man praktiskt taget blir matad av Mama och hennes familj, är alldeles för enkelt.
Men tillbaka till Mama. Mama är en hyperaktiv kvinna i 60-årsåldern, som ler alla dygnets minuter och därmed blottar sina rödsvarta tänder som fått färgen av ett idogt tuggande av betelnötter. Hon driver Mama’s Guesthouse med järnhand, och till sin hjälp har hon sina döttrar och deras döttrar och söner. Inte bara håller Mama ordning på sin personal, hon håller också ordning på sina gäster. Försöker man gå ut ur vandrarhemmet, något man gör förvånansvärt sällan, stoppar hon en alltid och frågar “Where go now?”. Om man då svarar något som faller henne i smaken ger hon tummen upp och släpper förbi en. Om man tänker sig ut på något som hon av någon anledning anser att man inte ska göra just då (som äta någon annan stans) säger hon helt enkelt “No”. Och man vill inte säga emot Mama.
Mama tar också initiativ åt en. Uppenbarligen anser hon att man borde lukta gott även om man bara tänker ligga i hängmattan hela dagen (en sysselsättning hon för övrigt uppmuntrar helhjärtat eftersom det innebär att man köper mat och dryck av henne hela dagen). Det var inte bara en och två gånger man blev tillsagd att ta en dusch. Att dricka öl är också något hon anser är helt rätt, och följaktligen kommer antingen hon eller någon av hennes familj till ens hängmatta var tionde minut och upplyser en om att de är redo att sälja en eller flera Beer Lao åt en. Om någon i ett sällskap beställer mat står de helt enkelt kvar tills alla har beställt åtminstone något smått.
Mama har en extra familj bestående av en ansamling hundar och katter. De hittas oftast liggande i ens säng eller tuggande på ens halvätna lunch. Tiken, som vi döpte till Barbeque, födde femlingar sista dagen vi var där, något som Mama förstås var entusiastisk över. “Party tonight, party tonight!” ropade hon glättigt, men hon sade samma sak alla dagar, så det behöver inte ha betytt så mycket. “Party” innebar oftast att Bob Marley spelades på hög volym och att allt annat egentligen var som vanligt.
Men den kanske märkligaste händelsen på Mama’s är när man ska betala. Man betalar nämligen inte när man beställer, och inte heller när man ätit upp maten, eller ens på kvällen. Inte heller skrivs ens beställningar upp någon stans. Nej, med några dagars mellanrum vandrar Mamas döttrar omkring och tar betalt, och då gäller det att veta exakt vad allt man beställt av dem under tiden som gått. Om de tycker att ens uppräkning verkar för kort kommer de med tips om vad man antagligen borde betala för (“Beer Lao?” - “No, I haven’t had any beer.” - “Sure you have no Beer Lao?” - “Yes, I’m sure, I just had water.” - “You had Beer Lao.”).

Nåja, efter några dagar av dekadens är jag nu tillbaka på resande fot. Jag har lämnat Laos och kom i dag in i Kambodja, Stung Treng. Hittills är det hyvens.