På tal om kroppar

“That’s Lao humor for you” konstaterade Pip från Manchester när ett par laotiska kvinnor skrattande sade att vår franska resekamrat var tjock för att hon äter för mycket. Nästa dag upprepades proceduren ombord ett bilflak, där de omkringsittande kvinnorna lugnt klämde på hennnes ben för att se hur de kändes. Att någon har mera fett på kroppen än vad som kommer av några nävar ris och lite grönsaker per dag är i det här landet, precis som i Kina, något rätt anmärkningsvärt, och när folk pekar, känner och skrattar menar de absolut inget illa. De är bara förvånade och nyfikna.
Jag och mina resekumpaner Pip och Aline rör oss för tillfället i Laos södra delar. För att komma hit tog vi nattbussen från Vientiane till Pakse, vilket kunde ha varit en behaglig resa men ändå inte var det. Kunde ha varit för att bussen var en så kallad vip-buss med gott om benutrymme, luftkonditionering och karaoke i nedre våningen. Ändå inte var det för att jag sov ganska exakt noll minuter under hela färden. Att sova sittande tycks inte vara min grej.
I Pakse turistade vi industriellt under en förmiddag, eftersom vi planerade att resa vidare redan nästa dag. Det innebar att vi såg den lokala katolska kyrkan (sic), ett kinesiskt tempel (sic igen), ett monument över hjältarna från frihetskriget, och det lokala museet med bilder på muntra minoritetsfolk som drack hemlagat brännvin med sugrör.