God bless this mess

Milräknaren står på 2445 och vi är i Waco, Texas. Här händer väl inte så speciellt mycket, men vi orkade inte riktigt hela vägen från Amarillo till Austin på en dag som vi hade tänkt oss, så vi stannade här. Att köra genom Texas är som att stiga in i en film: servitören på pancake-stället som med tjock tunga frågar "How'r ya'll doin' today?", de slumpmässigt utplacerade skyltarna i majsfälten som proklamerar "God bless America!" och "God bless our troops" (eller kyrkan med neonskylten som säger "Sinnners welcome!"), städerna med 324 invånare som består av sadel- och vapenbutiker.

På tal om film så tänker jag på Monty Python just nu. Inte bara för att jag bor på Knight Inn, men också för att jag fortfarande drömmer om Ben & Jerry-glassen jag åt för ett par dagar sedan: Vermonty Python (Ben & Jerry kommer alltså från Vermont). Den stoltserade inte bara med en vacker graal på förpackningen, och hävdade i innehållsförteckningen att “shrubberies” använts i tillagningen, men hade också chokladkossor blandade med glassen! Fantastiskt.

När man kör bil genom så varierande landskap som man gör här dagarna i ända, känns det bra med någon form av stabilitet. I en vecka har den stabiliteten bestått av att bläddra igenom radiokanalerna och vilken man än stannar på höra en och samma låt. Vad den heter och vem som sjunger den har jag inte en aning om, men refrängen slutar med att “tequila makes her clothes fall off”. Inte bara är det en intressant reaktion på tequiladrickande som jag anser att något organ inom SHS (lämpligen CN) ska göra efterforskningar i, men när man lyssnar på den sången samtidigt som man kör förbi Sinnners welcome!-kyrkor förstår man varför religiositet kan vara en sådan vattendelare i amerikansk politik: jag tror inte att prästen som jobbar i nämnda kyrka ser med blida ögon på varken alkohol, nakenhet eller dans (som flickan med de avfallande kläderna sysslade med medan allt det andra pågick).

På tal om religion och graaler så är det ett våldsamt ylande om filmatiseringen av Da Vinci-koden just nu. Den ska ha premiär den 19:e, och förstås måste varje tv-kanal med självaktning hålla en "diskussion" dit de bjuder in en massa människor som de på förhand vet att aldrig kommer att komma överens och låter dem rada upp alla argument som vem som helst kunde tänka ut på förhand. Och det vore väl gott och väl - så går det ju till där hemma också - men dessutom måste varje diskussion ledas av en botoxbehandlad blondin som inte har läst en bok sedan hon hoppade av high school.

Nå, i morgon bär det av till Austin, och efter det blir det New Orleans - om det står kvar. I går kväll avbröts tv-programmen konstant av tornadovarningar i Texas (bara några tiotal miles från där vi var faktiskt) och de (tornadorna alltså, inte varningarna) var tydligen på väg österut. Så vi får se. Eller God willing borde jag väl säga.