Kläderna gör Mannen

Jag är i Burma! Av någon anledning känns det bra bara att säga det, men efter några dagar här kan jag konstatera att det känns alldeles fenomenalt bra att vara här också. Mycket handlar det förstås om en känsla som inte går att förklara, men ett par bidragande orsaker kan jag nämna:
Hittills har jag bara sett forna huvudstaden Yangon (militärregeringen smet härifrån för någon månad sedan), som ju ska vara landets modernaste stad, men ändå är traditionerna så tydligt närvarande överallt, och ingenstans märks det väl lika tydligt som i sättet människorna klär sig. Männen bär nästan alla (fyra av fem ungefär) den traditionella långa kjolen, longyi, och kvinnorna är också nästan alla målade i ansiktet med en lerblandning som kombinerar funktionalitet med fåfänga: den både skyddar mot solen och anses vacker.
Jag har ofta under min resa insett att folk klär sig som de klär sig av en orsak - i det här fallet för att det är så förbaskat hett - så andra dagen här köpte jag en mossgrön longyi och en kortarmad vit skjorta med kinesisk krage - en typisk uppsättning kläder för en kontorsarbetare här i huvudstaden alltså. Och ja, det blev betydligt svalare, men en annan reaktion lät inte heller vänta på sig: folk stannade mig på gatan för att prata. Den typiska inledningen på ett samtal är "How well you dress!" och sedan byter de några ord om vad som helst: vädret, fotboll (de blir väldigt besvikna när jag säger att jag inte vet något om finsk fotboll), mat eller något annat som man talar med främlingar om. Eftersom engelsmännen var här och ställde till problem i så långa tider är traditionen att lära sig engelska ännu ganska stark, och speciellt de gamla talar ofta en riktigt acceptabel engelska. Jag åt för ett par dagar sedan middag med en äldre man som ville visa mig en vegetarisk restaurang (han var guide också, men när jag sade att jag knappast tänkte anställa honom sade han bara att det inte gjorde något, nästa dag skulle ändå ett kryssningsfartyg anlända, och där brukar han alltid hitta några rika kunder) och hans engelska var på en helt annan nivå än till och med de kompetenta guidernas i Thailand.
I dag fortsätter vi med båt till Pathein i västra Burma, och därifrån far vi sedan via kusten och något strandbesök vidare norrut. Det finns en massa regler om vart turister får och inte får fara, och vi ämnar inte bryta några av dem - även om det värsta som kan hända är att man blir utkastad ur landet - men tanken är att fara så långt norrut det går att fara på laglig väg. Och sedan söderut igen, så vi kan vara i Yangon för vattenfestivalen och nyåret den 13 april.