Det här är berättelsen om hur vi tog oss från Chaungtha Beach till Ngapali Beach - en kuststracka på cirka 150 kilometer.
Startade klockan 7 från Chaungtha med en bussresa på drygt tre timmar. Inte så illa, jag hade en reserverad sittplats. Kom fram till Pathein, och konstaterade att en buss skulle avgå klockan 12 till Ngathaingchaung, vilket vi nappade på. Satt med knäna under hakan några timmar (tre personer spydde) och en irriterande skrikande unge bredvid örat, tills vi kom fram till Ngathaingchaung vid 16-tiden. Satte oss ner på ett téhus och funderade på fortsattningen en stund, och undersokte också stadens övernattningsmöjligheter. De var begränsade. Ett enda vandrarhem hade tillåtelse att ta emot utlänningar, och deras "sängar" var bambumattor på golvet för fyra dollar, vilket inte riktigt var värt det. Sökte upp bussen till Gwa, och konstaterade att dagens enda buss hade avgått för fem minuter sedan. Svor. Satte oss ner på téhuset igen och beklagade oss för våra bordsgrannar som inte förstod vad vi sade. En av herremännen kunde frasen "May I help you?", vilket han sade några gånger utan att desto mera vara till hjälp. Hittade en karl som var beredd att köra oss till Gwa for 10 dollar (först sade han 90.000 kyat, vilket är drygt 80 dollar, men när jag sade 10 dollar sade han bara ja och såg nöjd ut). Samtidigt blev mina resekamrater erbjudna att åka med en lastbil till Gwa for 3000 kyat per person, vilket är ungefar samma som bilen jag ordnade, och eftersom det var Shanes födelsedag fick han välja, och valde lastbilen. Satte oss på ett lastbilsflak på några säckar vitkål och skumpade iväg. Skulle bara vara 80 kilometer eller så till Gwa, så vi var beredda på ett par timmar på flaket. Så blev det inte. Mer och mer folk steg på, och till slut var vi inträngda på flaket med ett försvarligt antal utvidgade familjer, deras pick och pack samt samtliga varor från ett större torg. Åkte så i fyra timmar över en bergskedja. Fem personer spydde. Kom fram till något och frågade om vi kommit till Gwa. Fick ett skratt till svar. Åt middag av torkad djungeloxe (sic). Satte oss igen. Åkte fyra timmar till. Jag stod största delen av tiden och höll i mig i lastbilens ram. Konstaterade att stjärnhimlen var uppochner. Kom fram till Gwa vid midnatt. Sov på en bambumatta i ett vandrarhem bredvid busstationen. Vaknade vid 6.30 och letade upp bussen till Thandwe. Den var inte en buss. Den var ett flak. Satte oss där tillsammans med för många andra. Åkte för många timmar. Tre personer spydde. Kom fram Thandwe vid 17-tiden. Tog ett flak till Ngapali. Simmade i havet. Och där stannade vi sedan i tre dagar. Alldeles fantastisk strand, och det finns oändliga mängder nyfiskade kräftor, krabbor, hummrar, fiskar och hajar att äta.
Tilläggas kan att vägen vi tog anses vara den lättare av två möjligheter att ta sig per buss till och från Ngapali. Jag har just avslutat den andra av de två mojligheterna, men jag ska inte trötta ut er med några detaljer om den resan.
2 comments:
hej henrik! oj, vad du är med om grejor! du, jag funderar på att flyttta till hesa till hösten och tänkte också söka en lägenhet i majstranden. har hört att du funderat över samma sak. min fråga till dig är att om du skulle vara intresserad av att dela en kompis-två med mig ifall att om man inte får någon etta att bo i? i mitt fall så skulle jag allra helst vilja bo i en etta, men om det inte funkar så skulle det vara super om vi kunde bo ihop tills två ettor blir lediga? jag är ju snäll och rumsren... hör snälla av dig så fort som möjligt, far till new york på söndag och måste ha postat iväg min ansökan före det! puss och kram
Det där klår en 14 timmars bussresa med hästlängder. T.o.m. fastän WC-byttan höll på att svämma över...
Tur att ni kom fram till god mat och fin strand. För torkad djungeloxe låter inte direkt som mat för en utsvulten nordbo.
Jag vill också vara i sol och värme. Här har vi kanske det värsta tänkbara vädret; 5-10 cm snöslask!
Du kommer väl ihåg att äta frukt ;)
Kram, den äldre systern
Post a Comment