Snabbmat på kinesiska

Visst kan också kineserna det här med burgare, till och med att starta riktiga McDonaldskopior. Men vissa egenheter tycks de inte slippa ifran hur de än försöker. Låt mig berätta:

Efter en period av en meny bestående av frukt, gröt och ris - eftersom min mage inte riktigt varit överens med mig - kände jag mig plötsligt sugen på lite skräpmat, närmare bestämt burgare och franskisar. Men McDonalds kan man ju inte besöka hur sugen man än är (eller?) så jag begav mig till Chengdus eget burgarhak, Dicos. Det var en riktig kopia av McDonalds, komplett med maskot, menyer bestånde av burgare, pommes och läsk, och på väggen hängde bilden på employee of the month. Men istället for nötkött fyllde de bröden med friterad kyckling, som också bjöds ut i fristaende form a la Kentucky Fried Chicken. Jag beställde deras motsvarighet till Big Mac-menyn och satte mig ner och iakttog kunderna.

Så kommer en grupp skolungdomar in, högstadieåldern ungefär, och beställer in en massa mat. De var högljudda och ivriga precis som barnen är i den åldern när de släppts lösa på ett matställe på egen hand. Men här började skillnaderna sedan visa sig. Istället för att hugga in i sin egen mat, för alla hade fått varsin bricka med sin beställning, började händerna flyga över bordet åt alla håll. Precis som vid en helt vanlig kinesisk måltid tog de konsekvent mat från varandras brickor, även om de alla hade till exempel franskisar på sin egen tallrik. Ibland gick någon och köpte mera mat, och då tog alla för sig av honom när han kom tillbaka med brickan. Mitt i allt detta hällde pojkarna upp läsk åt varandra helt obemärkt, precis som man serverar té åt bordsgrannarna under en traditionell kinesisk middag. När jag senare tittade närmare på menyn såg jag att en hel del av alternativen var tänkta för en grupp människor snarare än enskilda personer.

Nu har jag just kommit fram till Nanning i södra Kina. Eftersom det är kväll valde jag att checka in på ett hotell nära tågstationen, och till min stora glädje var priset inte alls oöverkomligt. Dessutom finns det dator med internetuppkoppling på rummet, minibar så jag slipper springa ut och köpa vatten, och ett lyxigt badkar i badrummet. Så i kväll blir det borgerligt värre! Däremot träffade jag min första kackerlacka när jag packade upp väskan, men jag tror att den följt med mig från tåget.

På tal om tåg förresten, så fördrev jag en hel del av de 39 timmarna ombord med att spela kort med ett gäng kineser. De kunde ingen engelska alls, men de var så glada och öppna att jag nästan förstod vad de sade ändå. Och efter att jag vunnit några omgångar tror jag att de började uppskatta mitt sällskap också, för när jag vilade lunch i dag kom en av killarna och drog upp mig och förklarade med teckenspråk (ett vildsint strykande med högra handens fingrar mot vänster handflata) att nu jäklar skulle det spelas mera kort! Sagt och gjort, man är väl inte den som är den.