Är man smart ser man på tågnumret när man bokar resor i det här landet. Jag gjorde ju inte det, och så gick det som det gick. Under resan från Peking till Xian gick det alldelen utmärkt, för det var ett T-tåg. Jag sov i "hard sleeper", som alltså inte har så mycket med hårda bäddar att göra utan snarare att de är aningen hårdare än de molnmjuka som "soft sleeper" är inredda med. Men i övrigt var det rent, fräscht, och de sex kojerna i två hög-mellan-låg-sängarna var inneslutna i någon sorts kupé, bortsett från att dörren fattades. Jag sov i översta kojen, och där fanns också kupéns bagagehylla, så man hade hela tiden kontroll på sin väska.
"Jädrans vad fina tågen är i den här landen!" tänkte jag muntert och bokade ett tåg från Xian till Chengdu utan att över huvud taget fundera på hurudant tåg jag tog. Det visade sig vara ett tåg utan bokstavslöst tåg. T-tågen är bäst, sedan kommer K och sedan Y om jag inte missminner mig. Sedan kommer ingenting, och sedan kommer de bokstavslösa. Och det åkte jag igen hard sleeper i. Här var bäddarna upphängda i någon sorts kättingmekanism, det var smutsigt, man vågade knappt stiga på golvet på grund av spottloskorna som flög genom luften varje stund, och väskorna ställdes på en hylla ute i korridoren. Nåväl, det gick bra och stämningen var munter.
I torsdags i Xian skulle jag och mina två svenska reskamrater Jörgen och Roger gå ut tillsammans med Jin Li, en av arbetarna på vårt hostel som vi lärt känna. Hon skulle ta med oss till någon trevlig bar med musik fick vi veta. I stället steg vi ur taxin vid Xian University for International Studies, och Jin Li sade att vi skulle gå in på gården där och prata med studerande en stund. Vi tyckte det lät lite märkligt - så lätt är det ju inte att sätta igång samtal med helt okända människor som dessutom knappt pratar engelska alls? Men vi steg in, och på tre sekunder blankt var var och en av oss omringad av flera tiotal kineser som ivrigt ställde fråga efter fråga om vad vi var för ena, vad vi gör i Kina, var vi kommer i från, och så vidare... Det visade sig vara "language thursday in the english corner", så alla engelskastudenter var på plats för att träna språket. Under en dryg timme var jag utsatt för ständig utfrågning, och för jämlikhetens skull passade jag i de få pauser som uppstod på att ställa några motfrågor. Och charma lite förstås: tala beundrande om Kinas långa historia, och tala lyriskt om Chang Jimous filmer. Det visade sig att Jimou faktiskt är född i Xian. Inte illa.
Hostellet jag nu bor på heter Mix & Backpacker's Youth Hostel, och är ett väldigt familjärt och charmigt ställe, åtminstone rent inredningsmässigt. Personalen har hittills varit ganska butter. Men här finnns allt, bland annnat en mysig innergård på tredje våningen och trådlöst internet (första gången hittills jag stöter på det). Jag delar rum med tre fransoser, och det ska väl gå bra, även om jag såg fram emot ett eget rum på det här stället eftersom priserna är så pass låga. Men nu betalar jag 25 yuan per natt, alltså drygt 2,50 i euro, så det känns ganska överkomligt...
Kinas censursystem har fortfarande inte släppt in mig för att se på min egen blogg, men så fort jag lyckas med det (i Vietnam antar jag) ska jag börja lägga upp bilder också, jag lovar.
/Henrik
No comments:
Post a Comment