Så fick man igen bekräftat hur löjligt stora prisskillnader det kan vara i en stad som Beijing. Jag och två resepolare åt en festlig måltid på en liten restaurang på vår gata, tre olika rätter, té och varsin stor öl. Sammanlagt 5 euro. Sedan blev vi indragna på en bär dar vi satt helt ensamma med en handfull servitriser omkring oss, och betalade 3 euro per öl. Det skulle ha känts enbart fånigt om det inte vore för det faktum att där fanns en flygel som jag till slut vågade mig upp till. Drog ett par sånger, och plötsligt kom en av servitriserna med en mikrofon och frågade om jag kunde sjunga också. Det var roligt att känna sig som en stjärna, åtminstone för femton minuter...
I Moskva är det inte meningen att man ska sätta sig ner. Till skillnad från de flesta andra städer finns där knappt några bänkar alls, inte ens på logiska ställen som bredvid floden eller i parkerna. Någon som däremot ligger lugnt och stilla är Lenin. Jag ansåg att det enda rätta var att ta sig en titt på karln, sa jag promenerade dit tillsammans med Bob och Donna, två pensionerade New York-bor som jag traffade i kön. Jag var lite beredd på hur man ska bete sig inför den gamla folkhjälten, men det var tydligen inte de, så vakterna (och det fanns gott om dem) hann ge dem tillsägelser både för att ha händerna i fickorna, prata (om än tyst) och för att stå stilla i rummet där Lenin ligger. Han ser för övrigt ut som om det lika väl kunde vara en gummifigur som ligger där. Det är de ständigt upprepade konserveringsprocesserna som gjort sitt. Hoppas att reformisterna snart får sin vilja igenom så karln kan få begravas som vanligt folk, under jord, bredvid sin mamma.
Vad gäller den Transmongoliska järnvagen är väl den korta sammanfattningen: intressant, och ganska roligt. Men jag har inte för avsikt att åka den en gång till bara för nöjes skull, som en del entusiaster gör. Man träffar många intressanta människor (och en hel del fulla svenskar), och landskapet är bedövande. Dessutom har man mycket tid att ägna åt sig själv om man vill, ifall man vill läsa böcker eller lyssna på musik. Själv läste jag i min nya Gulag-bok och lyssnade en del på Shostakovitj for att komma in i stämningen. Jag kanske berättar mera om tågresan senare.
Ifall det var oklart for jag med tåget fran Helsingfors den 5 september, vandrade i Moskva den 6, startade tågresan därifran samma kväll, kom fram till Beijing den 12, och stannar väl här några dagar. Vi hörs snart igen.
/Henrik
1 comment:
Niihao Henrik!
Vad skönt att höra att min favorit brorsa har överlevt den skakiga, skitiga, hungriga men fantastiska tågresan runt nästan halva jorden. Hoppas också att Peking ska behaga dig lika väl. Ta som sagt och kolla in restaurangen i operan, den är fenomenal och får absolut inte missas!
Här hemma har hösten kommit på allvar och idag har vi fått påhälsning av den första ordentliga höststormen. Så du hör att du valt rätt sida av klotet.
Jag ser fram emot att få läsa om din a äventyr under årets lopp.
Sköt om dig!
Post a Comment