Beijing - Ordförande Mao

"Har ni träffat ordförande Mao ännu?" frågade hon, som om det var den naturligaste saken i världen. Hon var konstnärsstuderande, och ville visa upp en del av sina tavlor för oss. Naturligtvis handlade det om att sälja, men hon berättade också en massa om andra kinesiska konstnärliga motiv som hängde på väggarna. Framför allt tavlor med motiv av Konfucius visdomsord gjorde stort intryck på mig, men ocksa en del med post-kulturrevolutionsmotiv. På en av tavlorna ligger en söt flicka iklädd gröna könlösa kläder och sover på den kinesiska flaggan. Någon kritik av det nuvarande systemet såg man visserligen inte tillstymmelsen till, men vackert ändå.

Nåväl, ordförande Mao var det, och för att råda bot på vår obildning gick vi i morse och "träffade" honom. Lång kö var det, men den flöt framåt med fart, mycket tack vare vakterna med megafoner som stod bredvid och ropade så alla gick i raka rader. Väldigt många köpte också blommor, flera buketter per person, som de lade framför en staty av Mao vid ingången till Mausoleet, som ligger vid Himmelska fridens torg. Jag såg två flickor, kanske i 19-årsåldern, iklädda sina bästa märkeskläder och med nyaste digitalkamerorna i högsta hugg som gick till blomkiosken och köpte varsin famn med blomster. Väl framme vid statyn lade de ner blommorna, såg innerliga ut och bugade tre gånger var. Jag undrar vad som egentligen rör sig i deras huvuden när de gör något sådant. Vet de vad kulturrevulotionen egentligen handlade om? Förstår de att det var just de "borgerliga", utbildade, rika, välklädda som fick sig först när Mao, hans fru och partiet kom igång med "omskolningen"? Skulle de vilja ha det så?

Mao själv var minst lika plastig i utseendet som Lenin, förutom att han dessutom var klädd i en kinesisk flagga så man bara såg huvudet. Ett huvud som för den delen hade till 70 % rätt och till 30 % fel enligt den officiella partilinjen... Inte konstigt att något så harmlöst som Lonely Planets samliga publikationer som angår Kina är omöjliga att få tag på i Beijings bokhandlar. De innehåller en allt för ärlig beskrivning av Kinas historia.

För övrigt hyrde jag cykel i dag. Det är lätt att cykla i Beijing bara man vänjer sig. I teorin har cyklisterna oftast rätt i trafiksituationer, och i teorin har man också högerregel. I praktiken är det den starkes rätt som gäller, vilket innebär att alla tränger in sig där de kan, men ju större man är desto större friheter tar man sig. Cyklisterna verkar också ha utvecklat en sorts vänsterregel. Det fungerar dock väldigt bra. Jag ska cykla ett par dagar till och upptäcka diverse parker och trevligheter.

/Henrik