Terapiarbete

Det har kommit sig att jag, sedan jag kom hem, har ägnat mig åt ett förvånansvärt stort projekt: städa ur mitt klädskåp. Enligt min mor innehåller nämnda skåp "en massa skräp du inte använt sedan högstadiet", och eftersom jag "inte har något annat att göra" började jag snällt röja bland alla persedlar. Man kan säkert också förklara min plötsliga städiver med att jag behövde något att göra för att hålla tankarna samlade, men själv föredrar jag förklaringen att jag under resan kommit till insikt om att man egentligen inte behöver så mycket saker. Men det kanske låter för pretentiöst. Nåväl, i slutändan steg stapeln med tajt ihopvikta kläder som senare fördes till Emmaus, Ålands svar på UFF, över min navel. Och ändå ser klädskåpet fortfarande fullt ut. Kanske mor hade rätt igen.

För övrigt kan jag bara meddela att efter nio månader i samma tre t-skjortor, ett par byxor och ett par shorts (plus ett par fiskarbyxor några månader) är strykta skjortor alldeles otroligt sköna (andra dagen hemma strök jag alla mina skjortor, trots att de hängt på klädhängare hela tiden, bara för att "de kanske blivit skrynkliga medan jag varit borta"). Och en öl på terassen är en fullgod ursäkt för att klä sig i kavaj.