Bugger gardening.

I samma anda som Michael Dobbs inleder sin roman Whispers of betrayal, "Bugger London." säger jag nu det samma om trädgårdsarbete. Bugger gardening. Trädgårdsarbete hör sommaren till, trädgården speglar sin ägares själ, den som har en välskött trädgård saknar intet, BLA BLA BLA! Struntprat säger jag, som ägnade hela gårdagskvällen åt att skotta jord i en skottkärra för att min morbror anlägger en häck kring sin trädgård. Så det är klart man hjälper till, och jag skulle göra det igen om det behövdes, men inte tusan kan man påstå att det är skoj, berikar ens själ, frågör sinnet och alla möjliga andra floskler som trädgårdsentusiaster brukar rapa upp när man, helt rättfärdigt, konstaterar att den som inte har råd att anställa en trädgårdsmästare ska hålla sig inomhus.

På tal som kroppsarbete så hörde jag också i går, när jag släpade mig till gymet (listigt nog bara några timmar innan min dust med jorden och skottkärran), en man som lät exakt som en björn. Han ägnade sig åt att göra sittande rodd med vikter som motsvarar mina föräldrars bil fylld med hela min utvidgade familj, så jag antar att han hade rätt att låta precis som han ville (jag tänker åtminstone inte berätta för honom att han borde hålla tyst) men han lät i alla fall som tagen ur den karelska skogen. Fascinerande.