Fullmånen som uteblev

Eller nåja, fullmånen var nog där, men festen som hölls till dess ära blev det inget av.
Det var alltså på Koh Phan Ngan i Thailändska gulfen, där det ökända Full Moon Party hålls varje månad på en av öns stränder, den här gången den 16:e december. Där radas högtalarsystem upp på stranden, och sedan dansar ett par tiotal tusen personer från kväll till morgon. Jag kom dit dagen innan festen, och visst gick vågorna höga under överfarten, men inte tänkte jag desto mera på det. När jag sedan vandrade genom staden på väg mot stranden hörde jag plötsligt vildsinta rop: “Clear the road, clear the road!” vilket följdes av en pick-up som dundrade över gatstenarna med en grupp människor på flaket, och mitt i gruppen låg den olyckliga som fick hjärtmassage så bröstkorgen såg ut att brista vilken sekund som helst. Väl på stranden såg jag sedan nästa offer som bars iväg på bår.
Det var vad jag såg. Vad jag hörde från obekräftade källor var att sex personer försvann samtidigt i de höga vågorna, och att bara fyra stod att finna - samtliga döda. Men på en plats som Koh Phan Ngan finns det inga officiella källor att tillgå, så jag kan inte veta säkert. Däremot såg jag en grupp som reste två kors på stranden, så man får väl anta att minst så många förolyckades.
Stormen avtog inte under natten och inte heller under följande dag, och sedan började ryktet gå att festen skulle ställas in. Det visade sig att sjäva strandfesten mycket riktigt blev till intet, men i övrigt var det fart och fläkt på ön, och nog stod jag sedan på morgonkvisten vid vattenbrynet (som nu knappt rörde sig alls) och ropade “Bring the speakers!” åt restaurangpersonalen. När jag sedan vaknade efter några timmars sömn och steg ut på balkongen såg stranden ut som efter en bättre fest på Casa, med uttröttade dansare med avflagad kroppsmålning som slocknat under första bästa träd eller vad annat som helst som verkade kunna ge skugga några timmar framöver.
Nu är jag då på Phuket, och här är det ju som vilken sommardag i Stockholms skärgård som helst. Restaurangerna har menyer på svenska och varannan person man möter pratar något skandinaviskt språk. Så jag har sökt avskildhet i ett hotell högt uppe på ett berg med utsikt över Karon Beach. Det är den lyxigaste övernattningen jag haft hittills under resan, men det är ju snart jul.

(Min kamera har nu kollapsat totalt. Jag antar att jag måste köpa en ny åt mig själv i julklapp, men det känns som en stor utgift, så jag har undvikit det hittills.)