Två omistliga sidor

Måste bara länka till ett par sidor man inte får missa. För det första Liberals Must Die, en bloggliknande sida helt inriktad på att bevisa att alla som inte är konservativa republikaner är idioter som det borde vara skottpeng på. Nå, det är en satir, och ibland blir det övertydligt, men vissa inlägg låter så lika vissa politiska uttalanden i USA att man faktiskt tror de är riktiga.
För det andra bör Mahmoud Amadinejads blogg kollas in! Tänk, mannen styr ett mastodontstort land, donar kärnvapen i källaren, och har, om man får tro Conservative America, megalomaniska planer om världsherravälde, men ändå har han tid att blogga om sina innersta tankar på internet. Nu är min farsi inte så het, men han verkar skriva lagom långa och läsvänliga inlägg.

Fingergympa

Nog för att jag är en stor vän av kvalitativa undersökningsmetoder (för då slipper man bolla med en massa statistiska formler) men ett minus finns det definitivt: transkribering. Gjorde de två första intervjuerna för proseminariearbetet i dag, och det gick hyfvens, men sedan kom jag hem och skulle börja skriva ner allt som sagts, ordagrant. Tre timmar och sju fullskrivna sidor senare kunde jag konstatera att det inte alls är något muntert arbete. Speciellt som diktafonen inte är kompatibel med min Mac, så jag kan alltså inte ladda in ljudfilerna och använda mig av kommandon på tangentbordet, utan måste i stället fysiskt trycka på play och stop varannan sekund.

En nästan lika irriterande upplevelse var det att se första avsnittet av Big Love på Nelonen i kväll. Tänk, här skapar man en serie som kunde bli hur intressant som helst, om en man med tre hustrur som lever tillsammans, och så cirkulerar första timmen nästan bara kring erektionsproblem. Billigt så det smäller om det. Men man ska väl inte säga för mycket - första avsnittet av Weeds var inte heller lätt att ta till sig, och så visade den sig bli den bästa serie jag sett på flera år.

Åland får två sexdagarstidningar i stället för en. Bara det är oväntat, men kanske ännu mera oväntat är att folk har så blandade åsikter om saken - läs bara kommentarer till tidningarnas ledare om saken här och här. Man skulle ju tycka att läsarna skulle vara nöjda över att få mera läsning per vecka, att flera journalister får jobb, att annonseringen ökar, och så vidare, men i stället grymtas det om att Anders Wiklöf sägs ha skjutit till pengar åt Nyan (han är affärsman och har så vitt jag förstår full frihet att göra vad sjutton honom lyster), att morgontidningar ändå inte kommer ut på morgonen på landsbygden (något som tidningen Åland lovat förbättra, och om det sker kan ju inte Nya Åland vara sämre), eller att den ena eller andra tidningen ändå är sämre och inte förtjänar att finnas till. Skulle det vara public service och nyinvesteringar skulle komma ur skattebetalarnas fickor skulle det väl vara en sak, men i det här fallet är det ju bara fånigt. Tänk er det: 25.000 människor, två sexdagarstidningar! Bara på Åland.

Dagens...

...citat: "I want to be like Gandhi, Martin Luther King and John Lennon - but I want to stay alive". Hon har höga tankar om sig själv, flickan.

...seriestrip: Rocky citerar fortsättningsvis med jämna mellanrum de bästa raptexterna som någonsin skrivits. I dagens Volt dyker Big Puns rad "I'm not a player, I just fuck a lot" upp. Gläden eder, alla wiggers och rapnördar.

...musik: Beethovens första pianosonat i f-moll, första satsen. Även om kroppen värker av flunssafrossa tycks jag orka spela piano.

...film: Lucky Number Slevin. En lurig historia med skönna skådisar. Bäst är väl att se Morgan Freeman och Ben Kingsley i samma scen.

...besvikelse: Eller nåja, veckans besvikelse kanske. Hur som helst är Stings inspelning av John Dowlands 1500-talsvisor, Songs from the labyrinth, inte något att hänga i julgranen. Idén är god dock.

Stort och smått

Ligger hemma med flunssa sedan ett par dagar. Det är inte speciellt skoj, men om man inte vilar vet man aldrig resten av vintern kan bli att se ut: kronisk hosta, ständigt sur hals och så vidare. Som tur är är jag mästare på att roa mig själv. Har bland annat lyckats med bedriften att titta igenom en hel säsong av House (15 timmar) på ett och ett halvt dygn. Tyvärr var andra säsongen uthyrd när jag stapplade över till Makuuni, så mitt maraton fick avbrytas för att ge rum för andra sysselsättningar.

För helsingforsare som vill få en inblick i den åländska språkdebatten kan det löna sig att titta här. Det är tidningen Åland som ifrågasätter det upplevda samhälleliga kravet att den åländska riksdagsmannen måste kunna finska, och som vanligt i dessa frågor skapar det debatt. Högst upp till höger på sidan finns kommentarer till ledaren. I och för sig har diskussionen ännu inte blivit riktigt så lössläppt som den ibland kan bli, men den har redan hittat upp i listan över månadens mest kommenterade ledare, så jag har en känsla av att debatten kommer att fortsätta ett tag framöver.

Tydligen var Cleopatra inte så vacker som det sägs. Eller, hon såg inte ut som Elizabeth Taylor i alla fall, ifall nu någon mot förmodan trodde det. Historikerna må säga vad de vill, men jag kommer för evigt att lita på Asterix i den här frågan.

Och så en dystrare fråga: minoritetskvinnors situation i Burma. Karen's Women Organization gav nyligen ut en rapport som genom en mängd casebeskrivningar påvisar hur militärregimen systematiskt använder sig av våld och våldtäkt för att förtrycka minoritetsfolken. State of Terror heter rapporten, och är kanske lite väl mastig att läsa i sin helhet, men Executive Summary finns.

Från tio skinande fingertoppar

Har Snoop Dogg i lurarna just nu, eftersom jag kom på att jag inte hört hans senaste album. Och det skulle ju vara lite fånigt att inte känna till låtarna när man går på konsert. Den 9/3 är dagen med stort S! Att dessutom Mr Meth, Wu Tang Clan's finest, Method Man, kommer till Nosturi den 30/3 gör ju månaden om möjligt ännu bättre.

I helgen var jag i Tallinn på spa. Det var manligt. Jag fick också mitt livs första manikyr. Det var om möjligt ännu manligare. Manikyrissan verkade måttligt intresserad av sitt hantverk under största delen av halvtimmen, men i någon skede verkade hon komma på att hon arbetade på en killes händer och började fnissa, och när hon var klar frågade hon på rysk-finska, med ett illa dolt skratt, om jag ville ha nagellack också. Näe, inte den här gången tyckte jag.

Bensvep mot friheten

Ett måste för alla Karate Kid-fans. Eller -nördar kanske. Hur som helst var det tydligen någon som tyckte det var en bra idé att göra en hyllningslåt - Sweep the Leg - till Kobra Kai-killen, och lyckades dessutom få med största delen av skådespelarna till videon. Utom Mister Myagi förstås, RIP.

På Schwebben diskuteras militärtjänstgöringen. Alla som värdesätter frihet inser ju att obligatorisk värnplikt är förkastligt, men av någon anledning rör sig aldrig diskussioner om den här frågan på den nivån. I stället dras det fram argument som att "milin gör pojkar till män", "vad skulle våra förfäder säga?" och, min personliga favorit, "du har ju inte gjort milin själv, så du vet inte vad du pratar om!". Det är allt gott och väl att man får hår på bröstet av att jaga fiender i Dragsvikskogarna, att våra farföräldrar slog tillbaka ryssen, och att man inte känner till detaljer om tjänstgöringen om man inte gjort den själv, men det motsäger ju inte det faktum att obligatorisk värnplikt strider mot den individuella friheten. Äpplen och päron.

Climatizzle changeizzle

The Economist (27 jan - 2 feb) innehåller en intressant grej om miljömedvetenhet i USA. Grundtanken i artikeln och ledaren är att USA snart kommer att vara världsledande inom industriell miljömedvetenhet eftersom det är vad konsumenterna kräver, inte för att man, som i Europa, sätter upp regler från högsta ort, dåligt genomtänkta regler dessutom, som alla sedan förväntas följa. Visserligen har The Economist en benägenhet att vara nästan blint USA-vänlig i vissa lägen, men argumenteringen håller nog i det här fallet. Tyvärr är nätversionen inte tillgänglig utan registrering, men kolla in artikeln om ni får tag på den.

Kolla in Snoop intervjuas av Letterman. Det är en så dålig intervju att den är rolig. Snoop vill uppenbarligen inte vara där, och Letterman har ingen aning om vad han ska prata om.

Ett beprövat trick

JFK kunde tydligen sin sak...

Några dollar hit eller dit

Någon har snott diamanter från Shwe Mutthaw, ett tempel i Mandalay, Burma. Värdet på stölden är runt 80 miljoner kyat, en summa som just nu är 64.000 dollar. Eller 12 miljoner dollar. Vem vet. När militärregimens officiella växelkurs är 6,70 kyat på en dollar och den verkliga växelkursen på gatan är 1250 kyat på en dollar är det lite svårt att säga. Man tycker ju att regeringen skulle inse att deras penningtvättmaskin börjar vara ur funktion vid det här laget, eftersom ingen människa skulle få för sig att växla pengar i de officiella bankerna (alla utländska banker har slängts ut ur landet), men som vanligt beter de sig närmast tragikomiskt.

Wikipedia får sig en omgång av FP. Inte så förvånande kanske.

Dagens...

...citat: Well, I'm vice president and they're not. / Dick Cheney. Det är ord och inga visor det!

...låt: Come Around / Rhett Miller. Melankolisk som bara den, men är det vacker så är det vackert.

...YouTube: Is Bush an Idiot? Frågan vi alla ställt oss. Nu besvarat på tio minuter.

...tv-serie: Weeds. Fortfarande och för evigt. Det lär komma en tredje säsong i sommar.

...mat: Fastlagsbullar. Fråga mig inte varför, men det låg en i mitt kylskåp.